Hundraser som inte skäller: tystlåtna raser (och varför träning avgör)
Hundraser som inte skäller mycket är raser med lugnt temperament och låg vaktinstinkt, till exempel basenji, greyhound, whippet och berner sennen. Basenji kan faktiskt inte skälla på vanligt sätt utan joddlar i stället, på grund av struphuvudets form. Men skällbenägenhet beror minst lika mycket på individ, uppfostran och situation som på ras. Ingen hund är helt tyst, och överdrivet skällande handlar ofta om understimulans eller oro snarare än rasen i sig.
Basenji - hunden som inte kan skälla.
Basenji kallas den skällfria afrikanska hunden. På grund av struphuvudets form skäller den inte på vanligt sätt utan ger ett jodlande ljud, ofta kallat baroo. Den är dock inte ljudlös och kan vara både envis och vaksam.
Källa: American Kennel Club (AKC), Basenji breed profileVinthundar är påfallande tysta.
Greyhound, Whippet och Borzoi har lugnt temperament och låg skällbenägenhet. De skäller sällan utan verklig anledning och trivs som stillsamma sällskapshundar inomhus trots att de är byggda för fart.
Källa: American Kennel Club (AKC); Svenska Kennelklubben (SKK)Stora, trygga jättar.
Flera storvuxna raser är förvånansvärt tystlåtna: Grand danois, Berner sennen, Newfoundlandshund och Bullmastiff. De har lugnt sinnelag och skäller mest när det finns en tydlig orsak.
Källa: Svenska Kennelklubben (SKK); American Kennel Club (AKC)Lugna sällskapshundar.
Cavalier King Charles spaniel och Fransk bulldogg är kända för stillsamt temperament och visar tillgivenhet mer genom närhet än genom skall. De skäller sällan i onödan men är sociala och vill vara nära sin familj.
Källa: American Kennel Club (AKC); Svenska Kennelklubben (SKK)Reserverade urhundar.
Shar pei, Shiba inu och Rhodesian ridgeback är vaksamma men inte pladdriga. De ger ifrån sig ljud sparsamt, även om shiba inu kan ha ett eget genomträngande skrik i starka känslolägen.
Källa: American Kennel Club (AKC); Svenska Kennelklubben (SKK)Skällbenägenhet är individ och uppfostran, inte bara ras.
Skällande är hundens naturliga sätt att kommunicera. Hur mycket en hund skäller styrs av arv, tidig socialisering, träning och miljö. Två hundar av samma ras kan skilja sig kraftigt, så räkna aldrig med att rasen ensam gör hunden tyst.
Källa: American Kennel Club (AKC), Why Do Dogs Bark?; Svenska Kennelklubben (SKK)Ingen hund är helt ljudlös.
Även lågskällande raser gnyr, morrar, ylar eller ger ifrån sig varningsljud. Målet är en hund som inte skäller i onödan, inte en helt tyst hund - det senare finns inte.
Källa: American Kennel Club (AKC); Svenska Kennelklubben (SKK)Överdrivet skällande är oftast ett symtom.
Ihållande skällande beror ofta på understimulans, uttråkning, oro eller separationsproblem snarare än på rasen. Mental och fysisk aktivering samt lugn träning minskar problemskällande. Vid plötslig förändring i skällande bör bakomliggande orsak, även smärta, uteslutas.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA); Svenska Kennelklubben (SKK)