Vilken hundras är friskast? De friskaste hundraserna enligt avelsdata

En frisk hundras är en ras som enligt försäkringsbolagens skadestatistik och kennelklubbarnas hälsoprogram uppvisar lägre frekvens av veterinärvård, ärftliga sjukdomar och tidig död än genomsnittet. Ingen ras är helt sjukdomsfri, men skillnaderna mellan raser är stora och mätbara.

Jämthunden lyfts fram som en av de friskaste raserna bland Sveriges vanligaste hundar. Som funktionsavlad svensk spets med bred avelsbas och måttlig kroppsbyggnad besöker den enligt Agrias data veterinären senare i livet och mer sällan än exempelvis fransk bulldogg.

Drevern är en svensk drivande jakthund som avlats för uthållig funktion i skogen snarare än för utseende. Bruks- och jaktavlade raser med den typen av avelsurval har generellt lägre ärftlig sjukdomsbörda, eftersom hundar med nedsatt funktion sorterats bort i aveln.

Border collien räknas till de friskaste och mest funktionella raserna tack vare stark arbetsavel. Den är inte problemfri - dövhet och epilepsi är de vanligaste rasrelaterade åkommorna - men den robusta, atletiska kroppsbyggnaden ger få byggnadsrelaterade defekter.

Australian shepherd är en vall- och brukshund vars funktionsavel gynnat hållbarhet och rörlighet. Precis som andra vallhundsraser bär den nytta av att ha avlats för arbete, vilket håller nere extrema drag i exteriören.

Beaglen pekas i försäkringsbolagens statistik ut som en ras som ofta är friskare än genomsnittet. Den måttfulla storleken och den funktionella jakthundsbyggnaden bidrar, även om beaglar likt alla raser kan bära enskilda ärftliga anlag.

Chihuahuan, världens minsta hundras, har få rasspecifika sjukdomar och hör till de raser som lever längst. Liten kroppsstorlek korrelerar generellt med längre livslängd hos hund, vilket lyfts fram som en förklaring.

Siberian husky och andra ursprungliga, funktionsavlade nordliga spetsraser har historiskt avlats hårt för arbetsförmåga i tuffa förhållanden, vilket bidragit till robust hälsa och uthållighet. Nordliga spetsar ligger ofta bland de friskare i skadestatistiken.

Den gemensamma nämnaren för friska raser är måttlig kroppsform, genetisk bredd och funktionell avel. Extremavel - överdriven kroppsform, kraftig inavel eller avel enbart för utseende - är den enskilt största kända riskfaktorn för ärftlig ohälsa hos hund.

Störst hälsobörda bär de kortnosiga (brakycefala) raserna. Fransk bulldogg och mops drabbas ofta av andningssyndromet BOAS (Brachycephalic Obstructive Airway Syndrome), där för trång luftväg ger ansträngd andning, sänkt kondition och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.

SKK uppmanar sedan flera år till andningstestning (RFG-Scheme, utvecklat vid Cambridge University) av mops samt fransk och engelsk bulldogg för att minska förekomsten av BOAS. Programmet graderar andningsfunktionen och är ett direkt svar på rasernas höga sjukdomsbörda.

Att en ras statistiskt är friskare betyder inte att den enskilda hunden är garanterat frisk. Både uppfödarens hälsotester, hundens hälsoprogram och individuell variation avgör, varför köp från uppfödare anslutna till SKK:s hälsoprogram rekommenderas oavsett ras.