Grand danois

Grand danois är inte en hund du missar. Med en mankhöjd på minst 80 cm för hanar och minst 72 cm för tikar är det en av världens verkligt stora raser — och ändå lyckas den kombinera den där imponerande resningen med en elegans som får folk att stanna upp på gatan. Rasstandarden kräver faktiskt att helhetsintrycket ska förena resning, kraft och elegans, och det är ingen överdrift.

Historiskt sett är grand danois ingen dansk uppfinning trots namnet — rasen är tysk. Förfäderna var tunga stridshundar som vandrade in i Mellaneuropa med de keltiska folkvandringarna, och senare korsades de med vinthundar för att bli snabbare och smidigare nog att jaga högvilt, inte minst vildsvin vid de tyska furstehoven. Carl von Linné kallade hundtypen dansk redan 1753, och Georges-Louis Leclerc de Buffon följde efter 1755 — därav det franska namnet grand danois, som helt enkelt betyder stor dansk. Det var rikskanslern Otto von Bismarck som verkligen satte rasen på kartan igen under 1800-talet och utnämnde den till Tysklands nationalras. År 1878 samlades alla varianter under namnet Deutsche Dogge i Berlin, och 1891 fastställdes den första rasstandarden.

Karaktärsmässigt är grand danois det som brukar kallas en gentle giant på riktigt. Rasen ska enligt standarden vara vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare — och fungerar typiskt sett bra med barn. Mot främlingar är den reserverad och tillbakadragen, men aggressivitet är ett diskvalificerande fel. Hög retningströskel och lättuppfostrad är vad uppfödare strävar mot.

Pälsen är kort och kräver minimal skötsel — en borstning under fällningssäsongerna på höst och vår räcker långt. Färgvariationerna är generösa: gul, tigrerad, harlekin, merle, svart och blå.

Hälsomässigt är det viktigt att känna till att rasen är predisponerad för magsäcksomvridning, kardiomyopati och tonsillit. Valpar ska inte motioneras hårt — de behöver växa i sin egen takt för att undvika problem med leder och skelett senare i livet. Grand danois rankas på plats 29 hos SKK i Sverige, vilket gör den till en relativt välkänd men inte vanlig syn.