Nova Scotia Duck Tolling Retriever

Tollaren är retrievervärldens röda hemlighet — minst till växten av alla retrieverraser, men med ett inre som mer än kompenserar. Rasen utvecklades på Nova Scotias kustland i östra Kanada, där jägare länge vetat att änder inte kan motstå nyfikenheten på en lekande hund längs strandkanten. Det är precis det tollaren gör: springer, hoppar och leker fullt synlig tills fåglarna luras nära nog för ett skott. Sedan är det dags att jobba — ut i vattnet och apportera. Det jaktsättet kallas tolling, och det är unikt för just den här rasen.

Ursprunget är inte helt klarlagt, men enligt Wikipedia härstammar tollaren från en typ kallad Red Decoy Dog, med inkorsningar av spaniel, setter, vallhundar och lokala apportörer. Resultatet blev Little River Duck Dog — grunden till dagens ras. Canadian Kennel Club godkände rasen först 1945, FCI erkände den 1982, och den första tollaren registrerades i Sverige 1984. Det gör tollaren till den yngsta retrieverrasen.

Utseendemässigt är tollaren röd med vita tecken på huvud, bröst, tassar och svanstipp — men vita tecken är önskvärda, inte obligatoriska. Svansen ska vara lång och yvig och ska aldrig trimmas. Mankhöjden ligger på 48–51 cm för hanar och 45–48 cm för tikar, vikten vanligen 17–23 kg.

SKK beskriver rasen som 'bedrägligt söt med ett tufft inre', och det är en träffande formulering. Intelligent, arbetsglad, viljestark, envis och intensiv — listan på egenskaper är lång och inte alltid enkel att hantera. Tollaren är lättlärd, vilket låter bra tills man inser att det gäller i båda riktningarna. Den lär sig det du vill lära ut, men också det du helst hade sluppit. Rasen kräver regelbunden både fysisk och mental aktivering och rekommenderas inte som förstagångshund.