Golden retriever

Golden retrievern är en av Sveriges mest älskade hundraser — och det är knappast en slump. Tredje plats på SKK:s popularitetslista berättar sin egen historia om en ras som gång på gång vinner hjärtan, i hem efter hem.

Historien börjar i Skottland, på godset Guisachan nära Glen Affric väster om Loch Ness. Där lade Sir Dudley Marjoribanks, förste baron av Tweedmouth, grunden till rasen under 1800-talets andra hälft. Hans vision var tydlig: en energisk och kraftfull apportör som ändå förblev mild och läraktig. Han korsade en gul Wavy Coated Retriever med en Tweed Water Spaniel — en rastyp som sedan länge försvunnit från jordens yta — och lade därigenom grunden till de fyra valpar som anses vara golden retrieverns ursprung. Senare tillkom även inslag av röda settrar, för att öka farten i avsöket, och sandfärgad blodhund för att skärpa nosarbetet.

Från 1903 registrerades rasen av brittiska Kennel Club, och 1919 fick den sitt nuvarande namn. I Sverige var golden relativt ovanlig fram till andra världskriget, men exploderade i popularitet under 60- och 70-talet.

Som apportör vid jakt på sträckande änder och klappjakter på fälthöns är golden i sitt esse — men det är långt ifrån hela bilden. Enligt SKK lämpar sig rasen väl som brukshund, och Wikipedia bekräftar att den används som ledarhund, assistanshund, narkotikahund, spårhund och räddningshund. Dessutom presterar den starkt i hundsporter som lydnad och agility.

Mentalt är golden retriever samarbetsvillig, följsam och genuint vänlig — rasstandarden beskriver temperamentet som 'snällt, vänligt och självsäkert'. Att få bära något i munnen är för de flesta golden förknippat med ren lycka, ett beteende som sitter djupt rotat i rasens ursprungliga funktion. Passionen för vatten är lika instinktiv.

Pälsen är dubbel — med längre täckhår och tät, vattenavvisande underull — och kommer i nyanser från guld till gräddfärg. Den är relativt lättskött, men kräver extra uppmärksamhet under fällningsperioder. Rasen mognar förhållandevis sent, både fysiskt och mentalt, vilket är värt att ha i åtanke.