Lagotto romagnolo

Lagotto romagnolo är en ras med rötterna djupt nergrävda i norditaliens våtmarker — bokstavligen. Namnet betyder ungefär 'vattenhund från Romagna', och längs kusterna kring Comacchio och Ravenna var lagotton en oumbärlig partner vid andjakterna i marsklandets vassar. Den kompakta kroppen hade en praktisk fördel: den gick att lyfta upp i ekan med en hand. När Romagnas våtmarker dikades ut under 1800-talet bytte lagotton karriär utan att blinka. Nosen som en gång sökte av vass och vattenyta riktades istället nedåt mot jorden — och mot tryffel. Idag är lagotto romagnolo den enda hundras i världen som är helt specialiserad för tryffelletning, vilket gör den till en levande yrkesmänniska med ett CV som sträcker sig 400 år bakåt i tiden.

Rasen är en oförädlad lantras och har inte alltid fått respekt den förtjänar. År 1871 avfärdades den som 'inget annat än en dålig liten pudel'. Räddningsarbetet inleddes på 1970-talet, rasklubben bildades 1988 och FCI erkände rasen 1995 — samma år de första exemplaren anlände till Sverige. Idag rankas den på plats 172 hos SKK, men populariteten har ökat markant.

Pälsen är krullig och vattenavvisande, vilket passar en ras med akvatiska anor, men den kräver ordentlig skötsel: klippning ungefär en gång i månaden och en rejäl nerklippning årligen. Hanarna når en idealhöjd på 46 cm och väger 13–18 kg, tikarna 43 cm och 12–14 kg. Färgskalan går från smutsvit och bruna fläckar till enfärgat orange — svart är dock aldrig tillåtet.

Lagotton är en arbetande ras som behöver aktivering på riktigt. Utan meningsfulla uppgifter hittar den gärna på egna projekt, och de projekten uppskattas sällan av ägaren. Den trivs med andra hundar och sägs vara bra med barn. Kärleken till vatten har heller inte försvunnit trots generationer av tryffelarbete. I Sverige, där tryffelmarknaden är begränsad, används rasen framgångsrikt för kantarellsökning — ett bevis på att nosen inte är sysselsättningsspecifik, bara oemotståndligt nyfiken.