Schipperke

Schipperken är en belgisk liten krabat med ett förflutet som är minst sagt varierat — råttjägare, vakthund, sällskapshund och skeppshund på kanalbåtarna i Belgien. Det är faktiskt därifrån namnet kommer: schipperke betyder 'liten skeppare' på flamländska. En annan tolkning kopplar namnet till scheper, flamländska för 'liten herde', vilket antyder att rasen kanske har mer gemensamt med vallhundarna än med sjöfolket.

Härstamningen är fortfarande omdiskuterad. Troligast är att en föregångare till belgisk vallhund — kallad leuvenaar — ibland födde småvuxna valpar som man tog vara på. Inslag av den nederländska spetshunden keeshond nämns också. Huruvida schipperken ska räknas som en dvärgväxt vallhund eller en europeisk spets har engagerat kennelklubbar i generationer: the Kennel Club i Storbritannien klassade den som spets, Nordisk Kennelunion följde efter — och ändrade sig sedan. FCI har landat i grupp 1, alltså vall-, boskaps- och herdehundar. Rasnamnet slogs fast 1888 när den första rasklubben bildades och rasstandarden skrevs.

Till utseendet är schipperken kvadratiskt byggd med högt buren hals, upprätstående öron och ett kilformat huvud som påminner om en rävs. Pälsen är riklig med en tydlig krage som ger rasen dess karakteristiska silhuett — och kan ibland se ut att 'blänka'. Svansen bärs oftast tätt rullad över ryggen, och vissa individer har anlag för naturlig stubbsvans.

Personlighetsmässigt är det en livlig och mycket uppmärksam hund med utpräglad vaktinstinkt. Den har lätt för att lära, men kräver ganska mycket motion för sin storlek — undervärdera inte den lilla skepparen. I Sverige är rasen relativt ovanlig: i snitt föds omkring 200 valpar per år, och år 2009 registrerades bara 80 valpar hos SKK. SKK-ranken ligger på plats 75, vilket bekräftar att det handlar om en nischad men trogen skara entusiaster.