Mudi

Mudi är en av Ungerns mest mångsidiga herdehundar — och förmodligen den minst kända utanför sitt hemland. Rasen antas ha vuxit fram under 1800-talet, troligen genom korsningar mellan puli och tyska vallhundar med upprätstående öron. Det är en kombination som satt sina spår: mudin är alert, rörlig och har den där karakteristiska spetsiga öronsättningen som gör den omedelbart igenkännbar.

Det som skiljer mudin från många andra herdehundar är bredden i arbetsuppgifterna. Enligt Wikipedia vallar rasen inte bara får — den hanterar lika gärna nötkreatur och svin. Det är en hund som historiskt sett behövt ta egna beslut ute på de ungerska slätterna, och det märks på temperamentet. Här pratar vi om en hund med huvud på skaft och en vilja att faktiskt göra något meningsfullt med sin dag.

Rasen godkändes av den ungerska kennelklubben redan 1936, men det dröjde till 1966 innan FCI erkände mudin och en ny rasstandard fastställdes. Än idag har rasen öppen stambok, vilket är ovanligt och speglar att avelsarbetet fortfarande pågår aktivt.

I Sverige är mudin en riktig raritet — SKK-rankningen landar på plats 232, vilket i praktiken betyder att du troligen aldrig stött på en på hundrastgården. Det är synd, för rasen har mycket att erbjuda den som söker en arbetsvillig, intelligent hund med djupa rötter i det centraleuropeiska herdehundsarvet. Mudin anses också vara nära besläktad med hrvatski ovčar, den kroatiska herdehunden, vilket antyder ett gemensamt ursprung i regionen.

FCI placerar mudin i grupp 1 tillsammans med vall-, boskaps- och herdehundar — ett sällskap rasen mer än förtjänar.