Tax

Taxen är ett av de mest igenkännbara hundansiktena i världen — de korta benen, den långsträckta kroppen och det kraftfulla käkpartiet är inte en slump utan resultatet av målmedveten avel för ett mycket specifikt syfte. Den är byggd för att ta sig ner i gryt och hålla stånd mot grävling och räv under jord, och den formgivningen sitter i varje centimeter av hunden.

När rådjursstammen exploderade i Sverige under 1940-talet fick taxen en ny roll: långsamdrivande rådjursspecialist. Den passade perfekt — näsduken sitter lågt, bokstavligen, och den envishet som krävs för att arbeta ensam under jord fungerar lika bra när man metodiskt driver ett rådjur genom skogen. Idag är grytjaktsintresset i Sverige betydligt mindre, men jakthundsinstinkterna lever kvar i rasen.

Det finns faktiskt nio olika varianter av tax — tre storlekar (kanin, dvärg och normal) kombinerade med tre hårlag (kort, sträv och lång). Storleken avgörs inte av mankhöjd utan av bröstomfång: kanintaxen har upp till 30 cm bröstomfång på tik, dvärgtaxen 30–35 cm och normaltaxen över 35 cm. Vikterna landar på ungefär 3–4 kg för kanin, 4–6 kg för dvärg och helst inte över 9 kg för normaltaxen. Det betyder att du behöver tänka igenom vilken variant som faktiskt passar din vardag innan du ens börjar titta på kullar.

Pälsvården varierar rejält beroende på hårlag. Korthårig tax sköter sig i princip själv. Långhårig behöver regelbunden borstning för att undvika tovning där håret är som längst. Strävhårig tax behöver trimmas — inte klippas — och bör ses över första gången redan vid 5–6 månaders ålder.

Som sällskapshund är taxen en av världens mest populära raser, och det är lätt att förstå varför. Men den är inte en lättskött softhund. Den är påhittig, energisk och vill ha sysselsättning. Utan konsekvent uppfostran och tydliga ramar kan den egensinnighet som gör den till en utmärkt grythund snabbt bli ett problem i vardagen. Taxen är med andra ord en hund som kräver att du vet vad du håller på med.