Strävhårig tax

Strävhårig tax är den tuffaste av de tre hårlagen — och har en historia som nästan inte blev av. Mot slutet av 1800-talet var rasen nära utrotning och fick bokstavligen rekonstrueras från grunden. Det skedde genom inkorsning av dandie dinmont terrier och strävhåriga pinscher (föregångare till schnauzern), kombinerat med korsningar mellan släthåriga och långhåriga taxar. Första gången rasen visades upp offentligt var i Berlin 1883 — och då syntes fortfarande tydliga drag av dandie dinmont i utseendet.

Taxen som helhet är en tysk grythund med anor som sträcker sig långt tillbaka. Taxliknande skelett har hittats från romersk tid i Bad Cannstatt utanför Stuttgart, och romerska källor beskriver taxliknande hundar i Germanien. Själva namnet kommer från tyskans Dachs — grävling — vilket säger allt om vad rasen ursprungligen avlades för. Kroppen är ett resultat av kondrodystrofi, en dvärgmutation av tyska braquehundar, som gav taxen dess karakteristiska långa kropp och korta ben — perfekt för att ta sig ner i gryt och lyor.

I Sverige dök taxen troligen upp redan på 1600-talet. I ett brev från 1652 beskrivs små drivande hundar vid jakter med Rutger von Ascheberg, och dessa har identifierats som taxar. Carl von Linné — som kallade rasen 'hanse' — skrev om den 1753 och uppgav att Fredrik I fört in rasen till Sverige. I SKK:s första stambok från 1893 registrerades fem taxar totalt.

Idag finns taxen i tre hårlag och tre storlekar, vilket ger nio officiella varianter. I en undersökning 2012/2013 rankades taxen som en av världens tio populäraste hundraser. Den strävhåriga varianten ligger på SKK-rank 112 i Sverige — inte i topp, men med en lojal skara entusiaster som vet vad de har.

Det är en hund med grythundens självständiga lynne inbyggt i varje cell — nyfiken, envis och med en näsa som alltid är på väg någonstans.