Australisk silky terrier

Australisk silky terrier är en av de mer missförstådda raserna i terrierfamiljen. Den ser ut som en leksak men beter sig som en terrier — och det är precis vad den är. Rasen tog form i Australien under slutet av 1800-talet genom korsning mellan australisk terrier och yorkshireterrier, med möjliga inslag av skyeterrier och dandie dinmont terrier i den allra tidigaste härstamningen. Vägen till en enhetlig rasstandard var lång: Sydney och Victoria hade var sin version ända tills de slogs samman 1926, och ända in på 1930-talet var gränserna mellan silky terrier, australisk terrier och yorkshireterrier så flytande att valpar ur samma kull kunde registreras som tre olika raser. Det säger en del om hur nyligen den här rasen egentligen formades.

Till utseendet är silky terriern liten och rektangulärt byggd. Enligt rasstandarden ska en hanhund mäta cirka 23–26 centimeter i mankhöjd, och vikten ska stå i proportion till det — typiskt landar de flesta hundar på 3,5 till 4,5 kilo, ibland upp mot 5. Det mest iögonfallande är förstås pälsen: lång, glansig och med den karaktäristiskt silkiga struktur som gett rasen dess namn. Färgen är blue and tan. Notera att valpar föds med en kortare och mer svartaktig päls — den gråblå nyansen kommer med åren. Öronen är små, v-formade och upprätta. Svansen ska enligt rasstandarden bäras upprätt.

Temperamentsmässigt är det en pigg och robust liten hund som trivs med aktivitet. Men precis som många andra terrier har den en tendens att vakta och skälla på okända — något som kräver konsekvent lydnadsträning om man inte vill ha en självutnämnd larmcentral i lägenheten. Den fungerar bra inomhus, men behöver stimulans.

Pälsvården är inte något man kan strunta i. Daglig borstning håller den fri från tovar, och hår på öron, svans och tassar behöver klippas regelbundet. Kupering av svansen är förbjudet i Sverige. Rasen ligger på plats 109 i SKK:s rankningslista, vilket gör den till ett relativt ovanligt inslag i svenska hundparker.