Mellanpudel

Mellanpudeln är en av fyra storleksvarianter av pudeln – en ras med rötter i Frankrike men med en historia som sträcker sig tillbaka till medeltidens Medelhavsregion. Ursprungligen var pudeln en vattenapporterande jakthund, och det tyska ordet pudelhund – ungefär 'plaskhund' – är faktiskt en översättning av latinets canis aquaticus. Från vattnet tog sig rasen vidare till cirkusmanegen och tryffeljakt, innan den landade där de flesta mellanpudlar befinner sig idag: i vardagsrummet.

I Sverige är mellanpudeln en ovanlig syn. SKK-rankingen placerar rasen på plats 195, vilket gör den till ett relativt sällsynt inslag i svenska hundparker. Globalt ser det annorlunda ut – i en undersökning från 2012/2013 utnämndes pudeln till världens tredje populäraste hundras, och i USA toppade den listan över populäraste raser under hela perioden 1960 till 1982.

Det som gör mellanpudeln till något utöver det vanliga är kombinationen av intelligens och arbetsvilja. Rasen är lättlärd och presterar väl i hundsporter som agility, lydnadsprov samt sök och spår. Det är ingen slump att pudeln länge var cirkusens favoritartist – den vill ha något att göra och löser gärna problem på vägen.

Pälsen är omisskännlig: ullig, tät och traditionellt formad i den klassiska lejonklippningen. Men de flesta mellanpudlar som inte ställs ut bär en mer lättskött vardagsfrisyr. Rasstandarden är tydlig med att pudeln ska vara harmoniskt byggd med en lätt och fjädrande gång – inga extrema drag, ingen dvärgväxt, bara en välproportionerad hund i rörelse.

Organiserad avel tog fart på allvar när den första rasklubben bildades i England 1876, följt av Tyskland 1893. Frankrike fick sin nationella rasklubb och rasstandard 1936, efter att klubbarna i Paris och Strasbourg slagit ihop sig. Det är alltså ett ras med gedigen europeisk historia bakom sig – och ett glatt lynne som inte verkar ha förändrats nämnvärt sedan medeltiden.