Kromfohrländer

Kromfohrländern är ett av de mer ovanliga kapitlen i hundrasernas historia — en ras som bokstavligen uppstod ur krigets kaos. När andra världskriget tog slut hittade den tyska hundentusiasten Ilse Schleifenbaum en herrelös griffon, troligen av franskt ursprung, och korsade den med en strävhårig foxterrier. Resultatet, förädlat under kullarna Krom Fohr nära Siegen i södra Nordrhein-Westfalen, blev en helt ny ras. 1955 var stammen tillräckligt konsoliderad för att den tyska kennelklubben Verband für das Deutsche Hundewesen skulle ge rasen officiellt erkännande.

Till utseendet är kromfohrländern en medelstor, lätt rektangulär hund med kraftig benstomme. Rasen förekommer i två päls varianter — strävhårig och släthårig — och enligt rasstandarden är färgerna vit och brun, även om vit och tan samt vit och svart förekommer i praktiken. Rasen klassas av FCI i grupp 9, sällskapshundar, och det är en klassificering som sitter som en handske: kromfohrländern är utpräglat familjekär och besitter föga jaktlust, vilket skiljer den från sina terrierkusiner som ofta har ett betydligt hetare temperament.

Det betyder inte att den är en soffpotatisras. Tvärtom är den livlig och vaken, och trivs utmärkt med hundsporter som agility. Den är den typen av hund som gärna är med på allt — men på sina egna villkor. Mot främlingar kan den vara reserverad, vilket gör den till en naturlig vakthund utan att vara aggressiv.

I Sverige är rasen ovanlig — SKK-rankar den på plats 186 — vilket betyder att den är en sann raritet för den som vill ha en hund lite utanför det vanliga. Rasen kallas ibland kromfohrländsk terrier, ett namn som speglar dess ursprung men som kan vara lite missvisande med tanke på hur lite jaktinstinkt som faktiskt finns kvar.