Dandie dinmont terrier

Dandie dinmont terrier är en av de mer litterärt välborna hundraserna i världen — döpt efter en karaktär i Walter Scotts roman Guy Mannering från 1814. Figuren Dandie Dinmont anses ha en verklig förebild: lantbrukaren James Davidson från Hindlee i Cheviotbergen, och Scott köpte faktiskt hundar av mannen själv. Romanen blev en storsäljare och rasen följde med på uppgången — drottning Victoria var bland de tidiga entusiasterna.

Rasens rötter ligger i Cheviotbergen i Nordöstra England, och ursprunget delar den till stor del med bedlingtonterriern. Så nära var de två raserna varandra att kullsyskon så sent som på 1870-talet kunde ställas ut som antingen den ena eller den andra. En målning av Thomas Gainsborough från omkring 1770 visar redan en hund som tydligt påminner om dandien vi känner idag. Den brittiska rasklubben bildades 1875 och rasstandarden skrevs året därpå.

Till kroppsbyggnaden är dandie dinmont terrier lågbent och lågställd — en klassisk grävarhund som ursprungligen användes mot råttor, vesslor, rävar, grävlingar och uttrar. Rasstandarden lyfter fram rörlighet, vighet och gott temperament som kärnegenskaper, kvaliteter som formats av jakten men som rasstandarden alltjämt föreskriver som önskvärda även hos den sällskapshund rasen blivit.

Pälsen kommer i två färger: peppar eller senap. Peppar sträcker sig från mörkt blåsvart till ljust silvergrå, medan senap rör sig från rostrött till blekt gulbrun — så kallad fawn. Det är en distinkt look som är svår att förväxla med något annat.

I Sverige placerar sig rasen på SKK-rank 94, och i hemlandet Storbritannien är den klassad som en sårbar inhemsk ras på grund av låga registreringssiffror. Den som väljer en dandie dinmont terrier väljer alltså inte bara en ovanlig hund — utan aktivt bidrar till att hålla en historisk ras vid liv.