Sloughi

Sloughin är en av världens äldsta jakthundar — en vindsnabb vinthund från Maghreb-regionen i Nordafrika, med Marocko som officiellt hemland sedan 1973. Länge var det berberna som jagade med den här hunden i öknen, och det är inte svårt att förstå varför: sloughin är byggd för fart, uthållighet och samarbete med sin människa.

Den första skriftliga beskrivningen gjordes av den franske generalen Eugène Daumas på 1800-talets mitt, och redan runt sekelskiftet 1800/1900 dök de första exemplaren upp i Europa. Rasstandarden skrevs i Frankrike 1925. Idag är sloughin sällsynt i Sverige — rasen ligger på plats 210 i SKK:s rankningslista, vilket gör den till ett ovanligt inslag på svenska hundrastgårdar.

Till utseendet är sloughin elegant och kortpälsad, utan underull. Pälsen fäller lite och luktar inte hund — ett plus för den städmedvetne hundägaren. Färgerna varierar mellan sand, brindle och svart mantel, ofta med svart mask i ansiktet. Hanhundar mäter 66–72 cm i mankhöjd, tikar 61–68 cm, och vikten ligger mellan 18 och 30 kg.

Hemma är sloughin lugn och bekväm, men ute är det en annan historia. Den här hunden behöver springa — på riktigt. Långa promenader och cykelturer fungerar bra som vardagsmotion, men rasen blommar verkligen ut när den får röra sig fritt. Lure coursing, simulerad jakt arrangerad av Svenska Vinthundklubben, är ett utmärkt alternativ till den jakt som inte är tillåten i Sverige. Även kapplöpning passar rasen väl.

Sloughin är reserverad mot främlingar men tinar upp när den väl lärt känna en person. Den är djupt fäst vid sin familj — ofta särskilt starkt knuten till en enda person — och trivs inte med att lämnas ensam länge. Rasen beskrivs som relativt lydig av naturen och kan uppskatta både agility och lydnadsträning. Hälsomässigt är sloughin generellt robust, men ögonsjukdomen PRA (progressiv retinal atrofi) förekommer och bör kontrolleras via tester.