Rottweiler

Rottweiler är en av Sveriges mest populära hundraser — och det finns goda skäl till det. Bakom den kraftfulla, kompakta kroppen döljer sig en hund med lång historia som arbetspartner. Rasen bär namnet efter staden Rottweil i Württemberg, där molosserhundar i hundratals år drev boskap till marknader och skyddade boskapsdrivarna mot rövare. Dessa så kallade Metzgerhunde — slaktarhundar — anses härstamma från molosserhundar som romarna lämnade efter sig på 400-talet. När järnvägen tog över boskapstransporterna på 1800-talet var rasen nära att försvinna helt; 1905 ska det ha funnits bara en enda tik kvar i Rottweil. Räddningsarbetet inleddes 1901, och 1910 utsågs rottweilern till det tyska polisväsendets fjärde officiella polishund — efter schäfer, dobermann och airedaleterrier.

Idag är rottweilern en uppskattad sällskaps-, tjänste- och brukshund. Hanhundar mäter 61–68 cm i mankhöjd, tikar 56–63 cm. Pälsen är kort med täta täckhår över underull, svart med rödbruna, klart avgränsade tecken — den klassiska tanteckningen som de flesta känner igen direkt.

Mentalt är rottweilern till sin grundläggande natur vänlig och godmodig, men det är en hund med kamplust, jaktlust och viss dominans. Det gör den utmärkt som arbetshund — och utmanande om träningen försummas. Rottweilern lär sig snabbt och är lydig, men kräver mental och fysisk stimulans varje dag. Spår, lydnad och patrulltjänst inom hemvärnet är populära aktiviteter, liksom vandring, drag och cykling. En rottweiler som hanteras med grymhet kan utvecklas till en nervös och aggressiv hund — med den kraft rasen besitter är det ett scenario ingen vill se.

Ett karaktärsdrag som förvånar många: rottweilern är i allmänhet en tyst hund som sällan skäller, och om den känner sig hotad varnar den sällan genom att morra. Det är värt att ha i bakhuvudet. Hanarna är mer dominanta än tikarna och ställer högre krav på ägarens tydlighet. Börja träningen redan vid 8 veckors ålder — och sluta aldrig.