Japansk spets

Japansk spets är en av de mer iögonfallande raserna i FCI:s grupp 5 — en snövit, elegant liten spetshund som ser ut som en samojedhund krympt till sällskapsformat. Rasen är inte någon urgammal japansk hund utan ett resultat av medveten modern avel: från början av 1920-talet importerades vita spetsar från Sibirien, Manchuriet, Kanada och Australien till Japan, och man avlade sedan fram de minsta och vackraste individerna. De första vita spetsarna ställdes ut i Tokyo 1921, och 1948 fastställdes den officiella rasstandarden. Bland raserna i bakgrunden nämns tysk vit spets, samojedhund och american eskimo dog.

Resultatet är en harmoniskt byggd hund utan överdrifter — mankhöjden för hanar ligger mellan 30 och 38 centimeter, tikar något mindre. Pälsen är det som verkligen tar blicken: lång och riklig täckhår med mjuk tät underull, en markant krage från nacken till skuldrorna och en svans med ymnig behåring. Trots det imponerande utseendet är pälsen förvånansvärt lättskött — en grundlig borstning ner till hårbottnen en gång i veckan räcker normalt för att hålla den vit och tovfri. Däremot fäller tikar två gånger om året och hanar ungefär en gång per år som vuxna, så under fällningsperioderna behöver man räkna med extra borstningssessioner.

Mentalt är den japanska spetsen en pigg, alert och lojal familjehund med stor familjekänsla. Rasen är arbetsvillig och fungerar väl inom hundsport — agility, rallylydnad och freestyle är alla naturliga aktiviteter. Jaktinstinkten är låg, vilket gör den hanterbar i vardagen. Den går bra ihop med barn och andra djur. En sak att vara beredd på: rasen har lätt för att skälla och är ständigt uppmärksam på sin omgivning — egenskaper som sitter djupt i spetsgenetiken.

Historiskt avlades rasen fram som sällskapshund för välbeställda japaner, och den rollen passar den fortfarande utmärkt. Den är anpassningsbar och trivs i skiftande miljöer så länge den får följa med på det som händer. En japansk spets som lämnas utanför är ingen lycklig japansk spets.