Hamiltonstövare

Hamiltonstövaren är på många sätt Sveriges mest ikoniska jakthund — uppkallad efter Adolf Patrik Hamilton (1852–1910), hovjägmästare och grundare av Svenska Kennelklubben, och av många betraktad som landets nationalhund. Det är en historia som börjar långt innan rasen fick sitt namn: stövare kom till Sverige med soldaterna hem från 1600- och 1700-talens krig i Europa, och bland de tidiga förebilderna finns holsteinerbracke, hannoveransk heidebracke och kurländsk stövare. Karl XII:s hund Pompe — begravd vid Karlbergs slott i Solna — är kanske den mest berömde av dessa tidiga svenska stövare.

Under 1800-talet tog aveln en mer målinriktad riktning. De svenska lantrashundarna korsades med foxhound, harrier och schweiziska stövare för att skärpa jaktegenskaperna, och de stammar som lade grunden till hamiltonstövaren är knutna till ett antal stora lantegendomar: Kavlås, Lövsta, Fiholm, Säby-Ängsö, Fogelstad och Eksjöholm. Greve Hamiltons egen uppfödning inleddes på 1880-talet. SKK erkände svensk stövare som ras 1891, men det dröjde till 1921 innan hamiltonstövaren stod på egna ben som självständig ras — och 1953 slöts stamboken.

Utseendemässigt är hamiltonstövaren alltid trefärgad: vita tecken och svart sadel mot en varm grundfärg. Kroppen är rektangulär, smidig och kraftfull utan att kännas tung — något kortare och med ett elegantare huvud än sin kusin finsk stövare. Det är en hund som ser ut som den jobbar, för det gör den också.

På jakt används hamiltonstövaren framför allt för hare och räv. Jägare uppskattar kombinationen av dresserbarhet — rasen är känd för att vara lätt att göra rådjursren — och ett klingande drevskall som bär långt i skogen. För att bli utställningschampion krävs dessutom meriter från jaktprov för drivande hund, vilket säger något om hur starkt jaktsyftet är inbyggt i rasens DNA.

Trots ett förflutet som en av Sveriges populäraste hundraser har hamiltonstövaren tappat mark under de senaste decennierna och rankas idag på plats 145 hos SKK. En ras med kungliga anor och ett klingande skall som förtjänar mer uppmärksamhet än den får.