Boerboel

Boerboel är inte en hund som smyger in i rummet obemärkt. Det är en massiv, muskelpackad sydafrikan med ett huvud så stort och kraftfullt att det nästan ser konstruerat ut — och på sätt och vis är det det. Rasen växte fram ur de hundar som nederländska, franska och brittiska bosättare tog med sig till Sydafrika, mestadels av molossertyp med den nu utdöda bullenbijter som en viktig pusselbit. Dessa korsades med tiden med inhemska afrikanska pariahundar, och resultatet blev en hund skräddarsydd för ett hårt liv på den sydafrikanska landsbygden.

Namnet boerboel sägs komma från afrikaans och kombinationen av 'boer' (bonde) och 'boel' (bulldogg) — en bondehund, alltså, i ordets mest bokstavliga bemärkelse. En alternativ teori kopplar namnet till det engelska 'boar hound', eftersom jaktmastiffer i Europa länge användes mot vildsvin. Vilket ursprung man väljer att tro på, rasen är densamma: bred, låg tyngdpunkt, imponerande muskelmassa.

Den sydafrikanska rasklubben bildades 1983 och tog ett metodiskt grepp om situationen — de inventerade rastypiska exemplar ute på landsbygden för att bygga upp rasen på solid grund. Sedan dess har aveln medvetet inriktats på att producera en effektiv vakthund. Det syns. Boerboeln är möjligen den hundras med mest muskelmassa per kilo kroppsvikt av alla raser.

Färgmässigt rör det sig om fawn i nyanser från gult till brunt, alltid med svart mask och svarta tassar, eller brindle — den tigrerade varianten. Svansen kuperas traditionellt där det är tillåtet.

I Sverige finns två rasklubbar: Svenska Boerboelklubben och Svenska Boerboelsällskapet. Rasen hamnar på plats 88 i SKK:s rankningslista, vilket gör den till ett relativt ovanligt inslag i svenska hundparker. FCI erkänner inte rasen officiellt, men hemlandets kennelklubb KUSA — som är FCI-medlem — gör det. En hund med ett komplicerat pappersarbete, men ett enkelt budskap: den tar plats, och den vet om det.