Hundens klor – Komplett guide om antalet klor hos hundar

Antal klor på hundens tassar

De flesta hundar föds med totalt 18 klor fördelade på sina fyra tassar. Denna anatomiska uppbyggnad är resultatet av en lång evolutionär utveckling som gett hundarna optimal balans och rörelseförmåga.

Grundläggande anatomi

Varje hundtass har normalt fyra huvudklor som bär vikt när hunden står eller går. Utöver dessa har de flesta hundar även en så kallad vargtass (dewclaw) på insidan av varje framben, placerad något högre upp än de övriga klorna. Denna femte klo på frambenen motsvarar människans tumme och har en viktig funktion trots att den inte når ner till marken när hunden står.

• 4 klor på varje tass som bär vikt
• 1 vargtass på varje framben
• Totalt 18 klor som standard

Vargtassens funktion

Vargtassen är inte bara en evolutionär kvarleva – den fyller flera viktiga funktioner i hundens vardag. Den hjälper hunden att få ett bättre grepp när den håller i föremål som ben eller leksaker. Vid snabba löpningar och vändningar bidrar vargtassen också till att stabilisera benet och förhindra vridningar som kan orsaka skador.

Till skillnad från de främre vargtassarna, som är välutvecklade med både ben- och muskelstruktur, är bakre vargtassar ovanligare och förekommer bara hos vissa raser. När de finns på bakbenen är de ofta mindre utvecklade och saknar den starka muskel- och benförankring som kännetecknar de främre vargtassarna.

Skillnader mellan olika hundraser

Medan de flesta hundar har 18 klor finns det flera fascinerande undantag bland olika hundraser. Vissa raser har utvecklat extra klor som ett resultat av selektiv avel och anpassning till specifika arbetsuppgifter.

Raser med extra vargtassar

Flera stora arbetande hundraser har utvecklat bakre vargtassar som en anpassning till krävande terräng och arbetsuppgifter. Detta gäller särskilt vallhundar och bergshundar som:

• Beauceron
• Briard
• Anatolisk herdehund
• Sankt bernhardshund

Unika rasegenskaper

Bland alla hundraser utmärker sig norsk lundehund med en exceptionell anatomi. Denna unika ras har hela 24 klor – sex på varje tass. Detta beror på att de har dubbla vargtassar på både fram- och bakben, en egenskap som utvecklats för att ge bättre grepp vid klättring på branta klippor under jakt på lunnefågel.

De extra vargtassarna hos arbetande hundraser är inte bara en slump – de har historiskt sett gett fördelar vid arbete i utmanande terräng. Hos bergsraser som pyrenéerhunden ger de extra klorna ökat fäste i snö och på steniga underlag, medan de hos vallhundar bidrar till ökad stabilitet vid snabba vändningar under vallningsarbete.

Vargtass och extra klor

Vargtassen, eller dewclaw som den också kallas, är ett fascinerande exempel på hur evolutionen har format hundens anatomi för att optimera dess överlevnadsförmåga. Denna extra klo, som ofta missförstås som överflödig, spelar faktiskt en betydande roll i hundens dagliga liv och rörelseförmåga.

Vargtassens evolutionära betydelse

På hundens framben är vargtassen välutvecklad med en komplett ben- och muskelstruktur som kopplar den till underarmens muskler. Detta är ingen slump – vargtassen på frambenen motsvarar faktiskt människans tumme och har utvecklats för att ge hunden bättre gripförmåga och stabilitet.

Funktioner och användningsområden

Vargtassen har flera viktiga funktioner i hundens vardagliga aktiviteter:

• Stabilisering av handleden vid snabba vändningar
• Förbättrad gripförmåga vid hantering av föremål
• Extra stöd vid klättring och förflyttning i svår terräng
• Hjälp vid tuggande och hållande av ben eller leksaker

Till skillnad från frambenens vargtassar har bakbenens motsvarigheter, som förekommer hos vissa raser, en mindre utvecklad struktur. De saknar ofta den robusta muskel- och benuppbyggnad som kännetecknar de främre vargtassarna, vilket förklarar varför de inte har samma funktionella betydelse.

För arbetande hundraser som rör sig i krävande terräng kan extra vargtassar ge fördelar i form av ökad stabilitet och bättre grepp. Detta förklarar varför vissa bergs- och vallhundsraser har behållit eller utvecklat extra vargtassar genom selektiv avel.

Kloklippning och vård av hundens klor

Förståelsen för hundens kloanatomi är avgörande för att kunna ge rätt vård och underhåll. Den inre strukturen av klon, med dess känsliga blodkärl och nerver (även kallad ”kvicken”), kräver särskild uppmärksamhet vid klippning och skötsel.

Praktiska råd för kloklippning

Vid kloklippning är det viktigt att ta hänsyn till klons uppbyggnad. Den yttre hornkapseln består av flera lager keratiniserad vävnad, medan den inre delen innehåller känslig vävnad som måste skyddas vid klippning.

• Klipp regelbundet för att undvika att klorna växer för långa
• Var extra försiktig med den känsliga kvicken
• Observera att mörka och ljusa klor kan kräva olika tillvägagångssätt
• Se till att ha rätt verktyg anpassade för hundens storlek

Speciell vård av vargtassar

Vargtassarna kräver särskild uppmärksamhet eftersom de har en annorlunda struktur än de vanliga tåklorna. De främre vargtassarna, som är välutvecklade med både ben- och muskelstruktur, behöver regelbunden trimning för att förhindra att de växer in i trampdynan.

För hundar med extra klor, som vissa bergsraser och vallhundar, är det särskilt viktigt att inkludera alla klor i den regelbundna skötseln. Detta gäller speciellt raser som norsk lundehund med sina 24 klor, där varje klo behöver individuell uppmärksamhet för att förhindra problem.

Vanliga problem med hundklor

Hundens kloanatomi är komplex och kan ge upphov till olika problem som kräver särskild uppmärksamhet. Förståelsen för klons uppbyggnad, med dess keratiniserade vävnad och känsliga inre strukturer, är avgörande för att identifiera och hantera eventuella problem.

Strukturella problem

Den komplexa uppbyggnaden av hundens klor, med sitt yttre hornlager och inre vävnad, kan påverkas av olika faktorer. Klon består av flera distinkta lager:

• Stratum externum – det yttersta lagret
• Stratum medium – mellanlagret
• Stratum internum – det innersta lagret

Anatomiskt betingade tillstånd

Klons mikroanatomi spelar en avgörande roll för dess hälsa. Den saknar det granulära lager som finns i normal hud, vilket gör den särskilt känslig för vissa typer av problem. Basal- och spinösa cellager innehåller specifika strukturer som är viktiga för klons utveckling och underhåll.

Keratinuttrycket i olika delar av klon påverkar dess styrka och flexibilitet. Särskilt viktigt är förekomsten av specifika keratiner i kloplattan och den mjukare sulan, vilket har betydelse för klons övergripande hälsa och funktion.